I Rom finns det mängder av intressanta kyrkor, som du naturligtvis får veta mer om under mina guidade vandringar. Här följer ett urval.
San Giovanni in Laterano är Roms domkyrka och huvudkyrka för alla romersk-katolska kyrkor i världen.
Den uppfördes på platsen där kejsar Konstantins motståndare hade haft en militärförläggning. Efter segern skänkte Konstantin marken till den kristna församlingen, understödde byggandet och gav den rika gåvor.
Den har genomgått otaliga restaureringar efter både eldsvådor, plundringar och jordbävningar.
Till jubelåret 1650 fick Francesco Borromini i uppdrag att göra en omfattande restaurering av långhuset.
Fasaden tillkom först 1735. I basilikan ligger flera påvar begravna.
Basilikan är en av de fyra som hör till Vatikanstaten.
Ett mirakulöst snöfall föll här i augusti 352, varpå påven
Liberius lät uppföra en kyrka på platsen. Efter kyrkomötet i Efesos 431 beslutade man att bygga en Maria-kyrka på samma plats. Snömiraklet firas varje år den 5 augusti med blomblad som faller ner över mässdeltagarna och under festen framför kyrkan på kvällen sprutar snökanoner konstgjord snö.
Kyrkan är dekorerad med mosaiker från 400-tal och 1200-tal, den hyser viktiga reliker och några avlidna påvar samt mästaren Berninis grav.
Någon kilometer utanför den aurelianska muren längs via Ostiense (metrostation S.Paolo) ligger Pauluskyrkan. Den uppfördes under kejsar Konstantins tid ovanpå begravningsplatsen där aposeln Paulus låg begraven, och hvudaltaret blev placerat rakt ovanför apostlagraven. Kyrkan förstorades i slutet på 300-talet. 1823 skadades kyrkan vid en katastrofal eldsvåda, och det tog mer än 30 år att restaurera den. Mosaikerna i tvärskeppet från 1200-talet klarade sig undan branden liksom klostergången – en av de vackraste i Rom.
En kyrka tillägnad jesuitordens grundare, Ignazio av Loyola. Kyrkan har intressanta freskomålningar i taket i skenperspektiv av Andrea Pozzo. Även kupolen är målad, men i olja på duk. Planerna på att bygga en kupol förhindrades av dominkanerna som bodde grannar med motiveringen att en kupol skulle medföra dålig belysning i deras berömda bibliotek. I golvet finns två gula punkter att ställa sig på för att perspektivet skall bli det rätta.
En av Roms äldsta kyrkor och ett tidigt centrum för Mariakulten. Legenden talar om en oljekälla som sprang upp 39 f.Kr. på platsen där kyrkan sedermera uppfördes. Den har blivit tillbyggd vid flertalet tillfällen.
Fasadens mosaiker är från 1100-talet liksom de vackra mosaikerna i absiden. Dessa kompletterades i slutet på 1200-talet med scener ur Maria liv av Pietro Cavallini.
Från gatuplanet kommer man in i en 1100-talskyrka med fina mosaiker och med en välbevarad atriumgård framför kyrkan. På 1840-talet behövde kyrkan dräneras och vid grävningar fann man under kyrkan den ursprungliga titelkyrkan från 300-talet och under den två byggnader från kejsartiden. I den ena byggnaden finns rester av ett Mithrastempel. Clemens var en historisk person och den tredje påven efter Petrus.
Kyrkan installerades av Michelangelo i det som varit de centrala badutrymmena i Diocletianus termer.
Korpartiet byggdes på den plats där simbassängen legat. Kolonnerna är antika. Till jubelåret 1750 gjordes en modernisering och väggarna dekorerades med altartavlor från Peterskyrkan, vilka ersattes med mosaikkopior. Begravningsmässor för statsmän och kungliga bröllop har hållits i kyrkan.
Kyrkan är belägen omedelbart innanför stadsporten och tycks ha uppförts som tack för Jerusalems befrielse under första korståget 1099. Sixtus IV lät förnya den från grunden och gjorde den till familjens gravkyrka. I samband med drottning Kristinas intåg till Rom 1655 dekorerades insidan på stadsporten av Bernini och han engagerades också i en modernisering av kyrkans interiör. Av stort intresse är Caravaggios målningar, Petri korsfästelse och Pauli omvändelse. Luther bodde i kyrkans kloster under sin vistelse i Rom.
Medicipåven Leo X:s nya kyrka kunde färdigställas först i slutet på 1500-talet, när franska drottningen Catarina av Medici gjorde stora donationer. Under 1700-talets mitt satte franska konstnärer sin prägel på interiörens dekoration. Mest sevärt i kyrkan är Contarelli-kapellet som hyser tre målningar av Caravaggio.
Intressant är att jämföra dessa med Domenichinos målningar i Cappella Polet, vilka gjordes endast något decennium senare – två vitt skilda huvudtendenser i tidens måleri.
1483 invigdes denna nya kyrka, och den är en av de största på Marsfältet. I kyrkan finns flera konstskatter. Andrea Sansovino har gjort en skulpturgrupp (1510) Anna och Madonnan med barnet.
Rafael målade profeten Jesaja ovanför, som han lär ha tagit bra betalt för. När Michelangelo såg målningen ansåg han att endast Jesajas knä var värt hela arvodet. Statyn av Madonnan på fasadens insida, kallas för ”barnafödandets Madonna” och har uppenbarligen hjälpt många kvinnor. Bevisen finner man i de fotalbum som ligger till beskådande framför statyn. I första kapellet på vänster sida finns Caravaggios ”Pilgrimsmadonnan”. Kyrkofadern Augustinus mor, den heliga Monica, ligger begravd i kyrkan.
Redan på 500-talet anlades den som diakoni. Kanske kan på platsen ha funnits ett Herculesaltare. På 1120-talet förvandlades kyrkan till en treskeppig basilika, varvid man hämtade material från rester av antika byggnader. Kanske är kyrkan mest känd för den antika marmorplatta med en skulpterad mask, som finns i förhallen och som funnits här åtminstone sedan 1400-talet. Traditionen säger att sticker man in handen i gapet och ljuger, så blir den avhuggen. Masken kallas för ”La Bocca della verità – sanningens mun”. I filmen Prinsessa på vift kan man se hur Gregory Peck stoppar in handen i gapet medan Audrey Hepburn förskräckt tittar på.
Katakomberna var gravplatser och inga gömställen under förföljelser. De låg som alla gravplatser utanför stadsmurarna. Judarna som inte kremerade de döda hade börjat gräva ut gångar under marken på sina redan överfyllda gravfält och i gångarnas väggar grävdes nischgravar ut. De första kristna har begravts i judiska katakomber. Från 150-talet fick de kristna egna gravplatser, och de kom att användas i ca 300 år. När barbarinvasioner härjade i Rom på 400-talet började man begrava de döda under nybyggda kyrkors golv. Man besökte dock sina anhöriga och martyrernas gravar i katakomberna. Under langobardernas härjningar på 700-talet flyttades martyrers kvarlevor in till kyrkorna. Katakomberna övergavs och glömdes bort. Under 1800-talet började de grävas ut. Många katakomber är förstörda och ligger under modern bebyggelse. Alla nischer är uppbrutna och tomma. Under antiken fanns bortåt ett 60-tal katakomber av vilka några var judiska. Idag finns fem katakomber som är öppna för allmänheten.
San Callisto, stängd onsdagar
Santa Domitilla, stängd tisdagar
San Sebastiano, stängd söndagar
Till San Callisto och Santa Domitilla kommer man med buss 218 från San Giovanni in Laterano.
Till San Sebastiano med buss 118 från Piazzale Ostiense.
Santa Priscilla, via Salaria – stängd måndagar
S.Agnese, via Nomentana – stängd måndagar
Samtliga katakomber är stängda under siestatid.
I Kartusianernas kyrka på Via Veneto, finns en kyrkogård, där flera välvda rum är dekorerade med 4000 döda munkars skelettdelar!
Kontakta mig, svensk guide i Rom för mer information kring guidade visningar av Roms kyrkor och katakomber.
I Rom finns det ett stort antal museer. Jag kan hjälpa dig att välja vad som passar dig och ditt intresseområde.
› Läs mer om Roms museer